Ny adress

Dags att ha allt samlat på samma ställe.
Nu finns jag på linasjoblom.se

Gotlandsleden

Jag är just nu ute och cyklar runt Gotland med min sambo.

Vill man läsa mer om vår resa eller om hans äventyr så läser ni mer här:
http://www.lifeandrisk.net/blogg/

2013 cyklade han 450 mil genom Europa, nästa äventyr blir i januari 2015 då ska han cykla runt nya Zeeland och sedan 2016 ska han vandra mellan Mexico och Canada. Dessutom har han epilepsi.

Längesen sist.

Någon hade googlat mitt namn och hittat till min blogg. Då sköns jag lite över den. Hur jag nu kan göra det?! Det är ju bara mina tankar just då jag skriver och mina tankar och känslor står jag givetvis för.

Hela sommaren kunde jag läsa att jag mådde bra. Himla bra till och med. Jag mår fortfarande bra!
Jobbar heltid och har fått lust att plugga klart. Lämnade faktiskt in en enkätstudie om läxors betydelse för barns inlärning idag. Delar butiken med mor. Tränar ganska bra. 15 pass de sista tre veckorna. Träffar vänner, träffar en fin karl och hänger med Bettan. Ja ungefär precis så ser mina dagar ut.

Fint som snus!

Puss ❤️

Tankar

Jag har börjat fundera. Fundera på hur…

Äh, jag skriver det en annan gång!

Dygnet runt.

Nu är det verkligen semester! Kom hem efter en dag med bakning nu. Piroger, blåbärsmuffins, pizzabullar och kanelbullar.
Uret visar 03:28.

Har verkligen vridit på dygnet.

Nu snurrar tankarna. Snabbt. Intensivt. Det blir svårare att sova när man funderar. Trots att funderingarna bara handlar om vad jag ska göra imorgon och om jobb och sånt.

Första semesterveckan.

Det här inlägget borde vara lösenordsskyddat men min far blir så nyfiken då trots att det inte skrivs något särskilt. Jag skriver bara av mig.

Idag är en så bra dag. Tänk om man kunde paketera känslan och förvara den till sämre tider. En heldag i skogen med bärplock. Ett fint sms och nu sist en katt som kröp upp intill kroppen.
Jag tror faktiskt inte att man kan ha det bättre än vad jag har det!!

När jag och x:et delade på oss för nästan exakt tre år sedan var jag rädd för att bli ensam. Tänk så galet fel jag hade. Vilket jag är glad för!!

I måndags var jag i Habo och grillade och pysslade hos Louise.
I tisdags åkte vi båt och adderade Johanna och Joel till sällskapet innan vi åkte in och åt mat på piren med gurra och Ludde.
I onsdags badade jag på brunnstorpsbadet med Linda, tom och Anna innan jag åkte in till dalvik för att dricka öl med Jennie och Micke.
Var i Göteborg torsdag till fredag och det var länge jag skrattade så mycket och hade så galet roligt tillsammans med Henkan, matte, Dalton, Max, Alexander och ytterligare två göteborgare.
Kom hem vid 20 och då kom Jenny på besök och vi satt på balkongen och stickade långt in på småtimmarna.
Igår åkte jag till Johanna och hängde där i flera timmar.
Och idag plockat, rensat och ätit bär mellan 11-00:30 med Johan.

En semestervecka och jag känner mig lyckligt lottad som har många vänner!

Om dagar. Bra sådana.

Vissa dagar är bättre än andra. Som idag.

Idag har jag jobbat. Sålt polkagrisar. Tittat på alla semesterfirare som åker både söder och norrut. Funderat på varför en flicka inte ville köpa något godis trots att mamman tyckte hon skulle. Funderat på varför jag kan tyckas se på personen om de ska köpa 2 eller 20 stänger.

Trots att jag jobbat har dagen varit bra. Jag gillar dagar som denna när jag får träffa vänner och känna mig glad och pigg när jag kommer hem.

Direkt efter att jag stämplat ut åkte jag till Rocksjön för att sola och bada med en nyfunnen vän. Vi löste korsord. Pratade om bröllop. Begravningar. Kärlekar. Och tal. Jag kunde inte hålla emot tårarna. Kände att det är fint att bli berörd. Rörd.

Åkte vidare till piren och åt mat. Pratade. Skrattade. Njöt på uteserveringen.

Väl hemma, efter några fina ord i bilen, var jag inte bara varm av lycka utan också varm av den instängda luften. Jag hängde upp morgonens tvätt. Lekte med Bettan. Färgade håret. Färgade ögonbryn. Rakade benen. Målade naglarna. Vek ihop tvätten. Och vattnade blommorna.

Nu ligger jag med en sovande katt bredvid mig och ser fram emot att få somna med ett leende på läpparna och känna att det är bra skönt att leva.

Och på tal om att leva så kom jag att tänka på döden då jag lyssnade på dagens sommarpratare.
Om jag någon gång dör så får läkarna skänka alla delar av min kropp till andra som behöver mina organ för att själva kunna leva vidare.

För länge sedan, jag tror jag gick i sjuan, hittade jag denna text som får avsluta dagen. Jag minns att jag då ryckte den stämde så bra in på mina tankar. Så känner jag även idag 17 år senare.

Den dagen kan komma då min kropp ligger vit på ett vitt lakan på ett sjukhus och läkarna fastställer att min hjärna inte längre fungerar.
Ge då mina ögon till en man som aldrig har sett en soluppgång, ett barns ansikte eller kärleken i en kvinnas ögon.
Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta.
Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket så att han får uppleva och se sina barn leka.
Ge mina njurar till en människa vars liv, vecka efter vecka, är beroende av en maskin.
Ta mina ben, varje muskelfiber och nerv ur min kropp och finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå.
Utforska varje skrymsle, ta mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka höra regnet smattra.
Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden.
Om ni måste begrava något, begrav då mina fel, mina misstag, mina svagheter och fördomar.
Ge mina synder åt djävulen.
Om ni händelsevis vill komma ihåg mig, gör det då genom ett vänligt ord till någon som behöver det…

Lösenordsskyddad: Alla dom

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Grannar.

Jag gillar känslan av att ha trevliga grannar. Grannar man känner att man kan tänka sig att umgås med.

Bra skit!

Vad vore jag utan alla dom.

Jag har inte riktigt haft tid att tänka sista tiden. Eller här var jag inte riktigt ärlig. Jag har faktiskt haft tid att fundera under tiden jag spacklade. Eller slipade eller målade alla väggar med 5 lager färg. Jag har dock inte haft möjligheten att ta mig tiden att få ner dem i ett block.

Nu är kroppen så van vid att inte få mer än 4 timmars sömn att jag inte sover mer även att möjligheten finns.

Hur det är med cellförändringarna vet jag inte. Bara att det fortfarande inte är helt bra.
Jag vet dock att det inte hjälper att grubbla.

Jag är så glad över alla fina människor som finns i mitt liv. Ibland ser jag dem varje vecka. Ibland en gång om året. Men. Det viktigaste är att jag vet att de finns här.

Johan som hjälpt mig med renoveringen dag ut och dag in.
Jenny som kommer och styr upp mig. Får mig att skratta. Och som (trots barn och man) bestämmer sig för att sova över och dricka jäst skumpa.
Lojsan som trots stor gravidmage och figlossning kommer och städar mitt gamla hem.
Linn (trots 6 veckor kvar till förlossning) bar och slet och kämpade med alla mina kartonger. Ludde, matte, Amie och John som bar och slet med mina saker från en trea med 2 stora förråd…
Angelica och Frida som ställt upp i renoveringsskedet.
Mamma, pappa och brorsan som alltid finns där. Alltid. Hela tiden.

Alla ni gör mitt liv så innehållsrikt!