Syskonkärlek

Jag och lillebror dansar på kusinens bröllop.

Inte konstigt att kostymbyxorna var trasiga på knäna när festen var slut fyra timmar senare.

 

Scrapbooking – julkort

Igår kom en kär vän hit för att skapa en tradition. Och tradition är det när något händer mer än en gång. Därför är det nu en tradition.

Vi började 17:45 och min vän gick hem 8 timmar och 50 minuter senare. En fin vän, fina julkort och en fin kväll.

Något annat som är tradition är att varje år skicka ett julkort till sveriges näst bästa rödtott.

I år kom vi på att vi kunde använda en stämpeldyna av lim. Strödde på embossingpulver och värmde upp det över brödrosten. Vi kunde inte få nog av denna upphöjda relief. Varför skaffa en dyr embossingmaskin för flera hundra när man kan hitta andra lösningar.

På promenad i Röttle

I lördags var vi i Röttle för att kolla på laxen som leker i Röttleån.
Jag tycker att höstens färger är underbara, önskar bara att vi fick se dessa färger även efter 16.

På denna gård har gubbens morfar bott och här skulle jag väldigt gärna bo.

Här har vi två killar som gärna hänger ihop. På bröllopet (som var för några veckor sedan) var det dessa 2 som dansade tills de båda hade hål på kostymbyxorna. Låten som de bad bandet spela om och om och om igen var För dig. Inte spelades den för mig.

 

 

 

 

Med feber, 3 toarullar med mjukt papper och ett täcke kryper jag nu ner i soffan och väntar på Grey´s.

En höstdag i november

I det här huset är jag uppvuxen i och i den lilla staden som jag kommer ifrån är det mycket vanligt att vi ser luftballonger ovanför hustaken. Men att se det i november är inte så vanligt. Detta fotograferades dock i söndags, den 1 november 2009.

Har ni aldrig åkt luftballong är det en magisk känsla, något utav det bästa jag gjort. Väl värt att testa!
Det kostar dock en ganska stor slant. Har man tur kan man hoppas att era chefer är lika bra som min. Han tackade mig för ett bra genomfört jobb med en luftballongstur för mig och valfri medpassagerare.

Det är bara att jobba på lite extra så kanske ni också blir döpta i champagne, för det blir man efter sin första ballongtur.

Tänd ett ljus

Igår var vi och tände ett ljus hos våra gamla favvisar.

Just här tände vi ett ljus för min farmor, min gammelfarmor och min gammelmorfar. Nu undrar ni självklart om jag är onykter när jag skriver det här. Och nej, jag är inte onykter klockan 13 en söndag.

Det var nämligen som så att när min farmor och farfar hade träffats så var det dags att presentera sina föräldrar för varandra. Det var dock så att deras föräldrar blev mer än goda vänner. De gifte sig till och med.
Så här ligger min farmors pappa och min farfars mamma begravda och sedan 9 år tillbaka vilar även min underbara farmor här.

 

 

Stickad väska

Förra helgen stickade jag en väska som jag blev ganska nöjd med. Flätan är stickad, men jag tyckte den blev för smal så jag virkade dit lite svart på sidorna. Så nu är den lagom stor för att ha A4-papper i.

Läs mer om väskan under flicken stickat.

 

Halloweenpyssel

 

Om ni vill bjuda på Halloweenfika kan ni piffa till era muffins till spindlar.
Här har jag gjort chokladmuffins, med chokladfrosting. Klippt av lakritssnören om jag tryckt in i muffinsen och sedan satt på två godisbitar som ögon.

Precis som jag skrev nedan så är spökskålen busenkel att göra, bara att ta gasbinda eller tyg och vira några varv runt en glasvas eller skål. Limma sedan på två plastögon (har du inga plastögon så går det kanon med två knappar). Fyll den sedan på något läskigt godis!

 

Julkort

 

Resultatet av gårdagens pyssel ser ni ovan. Eller i alla fall ett urval av vad vi gjorde.

Utöver julkorten gjorde vi screentryck på disktrasor och spåkskålar till helgens halloween. Busenkelt och mycket roligt.

 

(När det är pysselkväll har jag hört att man får äta chokladdoppade jordgubbar…)

jul i oktober

Var på toa nyss och insåg att jag glömt köpa tandkräm och kom på mig själv med att tänka ”ja, ja då får det bli morgondagens projekt”.

Jag har verkligen tagit ledigt.

Idag tog mamma ledigt några timmar från jobbet för att hänga med sin dotter, vi gjorde det vi gör allra bäst. Tjötar. Och pysslar. 12 julkort är klara, ovan ser ni ett smakprov, fler kommer imorgon.

Hur ska jag gå hem när allt är så här!?

Då sitter jag på bussen på väg mot hemstaden igen. Varje gång jag besöker en huvdstad tänker jag att det är dax att dra vidare. Jönköping är för litet för att jag ska trivas till 100 %. Visst trivs jag bra där vi bor just nu, men som de säger i SPP-reklamen så kan man vara absolut nöjd.

När jag var liten trodde jag att jag var en landsortstös som inte ville ta mig utanför 50-skyltarna. Nu är det annorlunda. Jag vill kunna gå kvällspromenader och se de mest magnifika byggnader man kan se en söndagkväll klockan 20.
När jag sa det till gubben igår så sa han att det är få städer där man kan se det som vi såg under vårt år i Wien. Och det kan ju bara betyda en sak. Jag ska tillbaka. Förr eller senare.

Jag har aldrig mått så bra som jag gjorde där. Kan det bero på att jag levde ett lyxliv. Vi bodde på Europas största shoppinggata, jag läste tyska 2 timmar om dagen och vi hade några få timmar på tåg för att ta oss till medelhavet, andra huvudstäder och alperna.

När jag gick och strosade i Oslo, som den turist jag är, kom jag till slottet och det påminde mig om Schönbrunn. Därav kopplingen till Wien.

Igår när gubben kom hem från jobbet tog jag honom i handen för att tillsammans lalla runt på Karl Johan i den femgradiga höstkvällen för att sedan ta oss vidare till Hegdehaugsveien och restaurang Olivia. Vilken underbar restaurang. Vi satt på uteserveringen där varje stol var klädd i fårskinn.
Vi beställde in varsin ljuvlig pasta. Vi försökte föreviga denna stund, men en magisk stund gör sig inte riktigt på foto.