Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser

Grannar.

Jag gillar känslan av att ha trevliga grannar. Grannar man känner att man kan tänka sig att umgås med.

Bra skit!

Jag har inte riktigt haft tid att tänka sista tiden. Eller här var jag inte riktigt ärlig. Jag har faktiskt haft tid att fundera under tiden jag spacklade. Eller slipade eller målade alla väggar med 5 lager färg. Jag har dock inte haft möjligheten att ta mig tiden att få ner dem i ett block.

20130701-091040.jpg

Nu är kroppen så van vid att inte få mer än 4 timmars sömn att jag inte sover mer även att möjligheten finns.

Hur det är med cellförändringarna vet jag inte. Bara att det fortfarande inte är helt bra.
Jag vet dock att det inte hjälper att grubbla.

20130701-091124.jpg

Jag är så glad över alla fina människor som finns i mitt liv. Ibland ser jag dem varje vecka. Ibland en gång om året. Men. Det viktigaste är att jag vet att de finns här.

20130701-091214.jpg

Johan som hjälpt mig med renoveringen dag ut och dag in.
Jenny som kommer och styr upp mig. Får mig att skratta. Och som (trots barn och man) bestämmer sig för att sova över och dricka jäst skumpa.
Lojsan som trots stor gravidmage och figlossning kommer och städar mitt gamla hem.
Linn (trots 6 veckor kvar till förlossning) bar och slet och kämpade med alla mina kartonger. Ludde, matte, Amie och John som bar och slet med mina saker från en trea med 2 stora förråd…
Angelica och Frida som ställt upp i renoveringsskedet.
Mamma, pappa och brorsan som alltid finns där. Alltid. Hela tiden.

Alla ni gör mitt liv så innehållsrikt!

20130701-090903.jpg

Magkänslan

Har upplevt den mest bisarra veckan i mitt liv.

Jätteglad.

Vettskrämd.

Överraskad.

Ungefär så. Början på veckan. Mitten på vecka och nu slutet på veckan.

Jag fick nämligen ett mail idag. Ett mail som fick mig att känna mig bra. Ett mail som gav lite styrka och så självförtroende.

Från och med nu så ska alla mina beslut fattas på spontanitet och magkänsla.

Just nu, när jag skrev det, så känner jag att det är så mitt liv alltid har fungerat.
Bettan kom jag hem med efter ett tupperwareparty, Thailand var på magkänsla och helt spontant, garnaffären var väldigt impulsivt (från idé till öppning tog det inte ens 30 dagar) och så vidare. Jag kan rada upp mycket mer. Som nya lägenheten tillexempel.

Min magkänsla ska följas och just nu känner jag vart den leder mig. Imorgon kanske den tar mig åt ett annat håll.
Det vet jag aldrig.

Jag ringde min pappa igår. När jag hade berättat vad jag hade att säga sa han något i stil med: det händer alltid saker kring dig , Lina. Det är sällan det bara är lugnt.

Jag håller med honom!

I lördags fick jag veta att mitt bud på en lägenhet blev det vinnande budet. I tisdags skrev jag på och på nästa tisdag är det inflyttning.

När jag hade skrivit på kontraktet och ringt och lycklig berättat för föräldrarna att jag köpt ett fint hem med lagom mycket att renovera åkte jag och köpte sushi och daimglass.

20130530-233355.jpg

Sen skulle jag iväg och virka med hemslöjden och på vägen ut öppnade jag och kollade posten. Vilken tur att jag firade med sushi och glass innan jag öppnade posten eftersom det i ett kuvert stod att jag fortfarande hade cellförändringar och att det behövs en ny konisering.

Ringde föräldrarna igen och de var inte fullt så entusiastiska över detta telefonsamtal.

Igår kl 16 ringde läkaren och erbjöd mig tid för operation redan idag. Det var med lite oro i rösten pappa då sa att det aldrig är lugnt kring mig.

Jag instämmer.

Idag är det i alla fall gjort och jag hoppas innerligt att det här är sista gången.

Jag har inte tid att vara sjuk. Jag vill ju renovera min nya lägenhet. Och så förhoppningsvis kunna få något barn någon gång i framtiden. Så bort med alla cellförändringar, jag kan den biten nu!

God natt

Har egentligen många tankar som snurrar. Tankar som skrivs ner nästan som i en dagbok. De är dock för privata för bloggen.

Jag klurar lite på mitt varumärke. Lutar åt att det blir design by kilii.

Efter att ha haft folk runt mig i en månad kan vissa vardagskvällar kännas ensamma. Så idag när jag gick till sängs kom genast Bettan och hoppade upp i sängen. Hon har börjat bryta sina rutiner. Från att sova på täcket mellan mina ben lägger hon sig nu ovanför kudden och somnar på min hand.alltså inte ett dugg ensam. Om hon bara visste vilket team vi är tillsammans.

2 katter måste ju ge dubbelt så mycket kärlek. Ska överväga om jag inte ska skaffa en kompis till Bettan.

Kärlek

Jag är så tokförälskad i min katt. Det känns så sjukt rätt, som om alla pusselbitar faller på plats när jag är med henne.

Nu bloggar jag med vänster hand eftersom hon håller fast min högra med sina tassar.

Så här tror jag vi tar och somnar!