Har läst igenom mina inlägg på bloggen från det senaste halvåret och slås av att jag flera gånger skrivit att det är fint att leva, att jag mår bra och att jag är lycklig. Jag tror faktiskt att jag kan summera jan-jun och säga att det hamnar på topp 3 av de 58 halvår jag har upplevt.
Tiden i Wien var fin och speciell. Även våren 2005 i Linköping. Det är dock 3 helt olika känslor.
Linköping 2005
Nybliven singel. Sårad i några veckor, sedan sträckte jag på mig och bestämde mig för att ha kul. Jag hade otroligt roligt. Intensivt. Galet! Det var fester hit och drinkar dit. Det var innebandy, SOF och mycket annat.
Jag och Sudden inför idrottsgalan…
Hela Smala Sudden
Wien
Vansinnigt förälskad. Det fanns bara han och jag. Vi hade bara bott ihop i en månad när vi valde att lämna trygga Sverige för att göra detta tillsammans. Vi drog och hade så otroligt roligt ihop och hade ett år av resor och upplevelser framför oss.
Här är det första dagen i Wien och Rickard ville ta med mig till Leopoldsberg. Donau i bakgrunden.
Här tog vi tåget till Bratislava. Känslan vi kände då vi klev av tåget går inte att beskriva i ord.
Jönköping 2012
Nyårslöftet var att lägga åren av svek bakom mig. När jag väl hade tänkt tanken var det ett lätt beslut, försöka att bara se allt positivt och ta upp kontakter som jag tappat. Aldrig någonsin skulle jag kunna ana att en vår utan en endaste liten resa inbokad skulle kunna kännas så ljuvlig i kroppen. Att komma hem och mötas av en sträv tunga mot kinden, busa med henne och umgås så gott som alla kvällar med vänner och familj är lycka. Det är nog bara max 10 kvällar då jag varit ensam hemma under hela våren.
Jag vill inte fly längre. Jag vill bo kvar i Sverige, i Jönköping och i lägenheten. Jag har landat och ser fram emot sommaren och jobbet i höst.
Fester, skratt, allvar, galna påhitt, samtal…
Otaliga är kvällarna på puben med en öl eller cola i handen.
Här en kväll på Studion som avslutades i solnedgången på piren.
Tänk om nästa halvår blir lika bra?!
Lina & Stitch 