Igår var jag hemma hos en fd kollega och kollade på film. Eller kollade och kollade. Jag (vi faktiskt) tjötade ganska mycket. Diskuterade relationer och hade det allmänt trevligt. När jag kom hem, nattuggla som jag är, la jag mig i sängen med datorn framför mig och katten intill mig. Då såg jag att jag fått mail om att någon skickat ett meddelande till mig på den där nätsidan. Jag loggade in och svarade halvt ointresserat.
Han
Hej! Hur står det till? Jag bara måste berömma din Cyndi Lauper-häftiga frisyr! Mer sånt som lyser upp samhället i vintermörkret 
Jag
Hej!
Haha, tack för komplimangen =)
Det är bara fint! Själv då?
Han
Jo, det är bra. Är lite förvånad att jag sitter och skriver på en dejtingsajt bara, då jag har tappat lusten att dejta för stunden. Jag har fullt upp med plugg, jobb och andra åtaganden och har inte intresse för annat än vänskap. Det är kanske därför det inte känns så krystat att slänga iväg en komplimang till någon som bor väldigt långt bort? vad är det för fel på Emma Green Tregaro då? Betraktar du henne som en hopplös människa?
Jag
Kul, jo typ samma här. Inte alls intresserad av något just nu. Däremot så förvånas jag över alla konstiga människor här. Så jag är väl lika konstig jag 
Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att det kryper i kroppen när hon ska hoppa, men jag som tycker det är kul med idrott byter kanal direkt om hon är i bild… Precis, en hopplös människa!
Han efter några inlägg…
Du ser väldigt läraraktig ut, så jag tror du är som klippt och skuren för lärarprofessionen
Och så har dialogen fortsatt, ibland lite trevande men nog så intressant.
Jag förvånas över att det verkar finnas roligt folk där ute i cybervärlden. Intressanta människor som man vill veta mer om.
9 inlägg till varandra på ungefär 30 minuter nu och 11 meddelanden inatt.
- – - – -
Han, nätdejten jag skrivit om tidigare har visat sig vara jobbarkompis med en polare. Galet vad världen är liten. (Och nej, jag har inte träffat honom.)
